Vi har alla våra egna förutfattade meningar om saker och ting, men när det gäller tonårspojkar har de allra flesta samma fördom: stöddiga, likgiltiga och ohjälpsamma. Det var också vad Jeanean Thomas trodde när hon tog med sin 6-åriga dotter till den lokala skateparken i Cambridge, Ontario i Kanada.

Hon var övertygad om att de äldre pojkarna i parken skulle protestera mot sin dotters närvaro, men vad som hände sedan tvingade henne att genast omvärdera sin bild av hur en tonårspojke beter sig i en skatepark. Jeanean delade sin berättelse på Twitter och fick genast ett stort genomslag. Pojken identifierades senare som 20-åriga Ryan Carney, som lämpligt nog också är en skateboardcoach. Vi tycker Ryan förtjänar all respekt för sitt föredömliga agerande, och efter du läst Jeaneans svar till honom nedan, tror vi du kommer tycka det också.

loading...


Twitter/Cambridge Times

Kära tonårspojke i skateparken,
 
Du är antagligen ungefär 15 år gammal, så jag räknar inte med att du ska vara speciellt mogen eller att du ska vilja ha en liten tjej på din skateramp för den delen. Vad du inte vet är att min dotter har velat åka skateboard i flera månader.
 
Jag fick faktiskt övertala henne att åka skateboard inte var någonting som bara pojkar gör. Så när vi gick fram till skateboardparken och såg att den var full av tonårspojkar som rökte och svor ville hon omedelbart vända om och gå hem igen.
 
I hemlighet önskade jag också att vi skulle gå hem för jag ville inte koppla på min mamma-röst och tvingas argumentera med er. Jag ville inte heller att min dotter skulle känna att hon var tvungen att vara rädd för någon eller att hon inte hade rätt att vara på skateparken lika mycket som er.
 
Så när hon sa ”mamma det är fullt med äldre pojkar” svarade jag lugnt ”Det spelar väl ingen roll, de äger inte skateparken.” Hon fortsatte att gå nedåt för rampen trots att du och dina vänner for förbi henne och gjorde trick bredvid henne. Hon hann bara åka två-tre gånger innan du gick fram till henne och sa:
 
”Hej, ursäkta mig…”
 
Jag förberedde mig genast på att leverera mitt ”hon har lika stor rätt att vara här som er killar”-tal när jag hörde dig säga: ”Du har fötterna fel. Kan jag hjälpa dig?”
 
Du fortsatte sedan med att spendera nästan en hel timme med min dotter och visade henne hur man håller balansen och hur man styr. Och hon lyssnade på dig: något som de flesta vuxna misslyckas med! Du höll hennes hand och hjälpte henne upp när hon ramlade och jag hörde till och med hur du bad henne hålla sig undan från räcket så att hon inte skulle skada sig.
 
Jag vill att du ska veta att jag är stolt över att du är en del av mitt samhälle och jag vill tacka dig för att du var så snäll mot min dotter, trots att dina kompisar drev med dig. Hon gick därifrån med en känsla av stolthet och en känsla av att hon kan göra vad som helst. Allt tack vare dig.